Idag, 25:e maj, infaller Towel Day, eller Handduksdagen, till minne av författaren Douglas Adams, en dag då fans tar med sig en handduk till jobbet, skolan, eller var man än är på väg, för att hedra Adams minne. Adams avled hastigt den 11:e maj 2001, och dagen instiftades av fans två veckor efter händelsen.

Om du inte förstår syftet med handduken vill jag bara säga : Ta det lugnt. Du är i gott sällskap, det är många som inte läst Adams fantastiska bokserie Liftarens Guide till Galaxen, och än färre som faktiskt liftat genom världsrymden med en ovärderlig handduk i släptåg.

Jag läste böckerna under några av mina mest formbara år, under tonåren när det stundtals kändes som att ingen riktigt förstod – allra minst vuxenvärlden, representerad (lite orättvist) av mina föräldrar (som förstås likt alla föräldrar gjorde sitt bästa med en tvär tonåring) Det var en uppslukande, magisk, upplevelse, som träffade helt rätt för mig där och då, och det kändes som att böckerna var skrivna för mig. Att ha läst böckerna blev inträdesbiljetten till en hemlig (och nördig) klubb, där vi skrattade åt citat och olika händelser, ritade babelfiskar och skrev vogonpoesi där vi kom åt. När jag sedan började läsa datavetenskap på universitet kändes det nästan som att det hade varit en del av inträdesprovet att ha läst åtminstone den första boken i serien. Även om de senare böckerna inte gjorde lika starkt intryck, blev Adams böcker en slags förlaga till hur surrealistiskt livet ofta kan vara, om man tillåter sig att se det.

Allt tog slut i maj 2001. Jag såg nyheten på nätet, och minns att jag satt uppe sent en natt och läste hur kondoleanser strömmade in på hans officiella sajt. Flera nämnde att de tänkte hänga ut handdukar i trädgården, ”om han inte lyckats få med sig någon på sin resa”. Det var rörande att läsa så många vittnesmål från människor som också blivit berörda av böckerna, och även haft förmånen att få träffa Adams personligen. Själv tog jag med mig en rejäl handduk till arbetet dagen efter. Jag ledde ett stort projektmöte och lade handduken på bordet bredvid mig innan vi började. Jag minns att många tittade nyfiket på handduken, men ingen frågade (jag antar att mina kollegor vid det laget var en smula luttrade över mina påhitt med agilt och andra idéer kring arbetsformerna)

Bilden är tagen på ett kundprojekt för sex år sedan. (Observera kanbantavlan i bakgrunden, och den allvarliga arbetsminen i förgrunden). Idag arbetar jag tyvärr hemifrån just idag, så handduken ligger på skrivbordet i mitt arbetsrum, till vänster om mitt IBM Model M-tangentbord, tillverkat samma år som jag läste Liftarens Guide till Galaxen för första gången.

Och som världen ser ut idag tänker jag att vi hade behövt Douglas Adams bland oss. Och fler som honom.

/Mikael