För många år sedan blev min dåvarande arbetsplats omorganiserad, och för att fira tillfället blev vi bjudna på kickoff på en av de finare herrgårdarna, där vi också skulle få träffa bl.a. vår nye chef, som sades ha stor erfarenhet av att bygga team. Vi hade som tradition att klä upp oss en smula när vi gjorde något festligt tillsammans, och det här var inget undantag. Dessutom såg vi fram emot afternoon tea, då ett nytt koncept i Sverige, och som tydligen skulle vara något alldeles extra på det här stället. Vad skulle kunna gå fel?

Efter incheckning och samling följde den dragning om organisationsförändring som jag under åren som gått sett så många gånger i snarlika varianter, men som då var ny och spännande för mig. Sist av allt presenterades nye chefen. Han berättade att vi nu skulle ”arbeta mer som ett team” och att det var viktigt med teambuilding. Han berättade också historier från sin karriär som ledare och hur han på olika sätt byggt team. I och för sig var inte historierna särskilt inspirerande (vi får anledning att komma tillbaks till någon av dem i en senare artikel) utan tvärtom undrade jag för mig själv hur några av teamen egentligen hade reagerat på det ledarskap han beskrev. Men jag var inte så erfaren och tänkte att det här nog var bra saker att lära sig.

Sedan öppnades en väska, och ur densamma togs fram en bunt t-shirts.

Det var den billigaste sortens t-shirt du kan tänka dig. Den dominerades av vårt företags logotyp, och namnet på vår produkt, med en töntig ordlek som anspelade på detsamma. Storlekarna var lite slumpmässigt införskaffade. Jag blev lite besviken, men tänkte att jag ändå behövde en ny träningströja.

”Nu tar ni på er tröjorna, och sedan vill jag se dem på resten av tiden vi är här. Vi är ett team”.  Jag kommer ihåg att jag tittade lite modstulet på tröjan, tog av mig kavajen, och drog på mig den över skjortan. Sedan skulle vi gå ned och fika.

Jag minns fortfarande känslan av att sitta som en skock får i larviga tröjor bland en mängd uppklädda människor som sneglade roat på oss. Jag skämdes över att vara där, och jag skämdes över vårt varumärke. Jag tror att tanken var att vi skulle haft tröjorna till middagen också, men där gjorde de flesta av oss revolt.

Teamkänsla och stolthet

Det är möjligt att jag hade glömt hela historien med åren, om inte den dykt upp igen med jämna mellanrum. Jag har varit med om, och bevittnat liknande försök till t-shirt teambuilding i över tio års tid nu, och jag blir lika förundrad varje gång jag ser medarbetarna ta emot den billiga, avdragsgilla presenten med spelad tacksamhet, och undrar om någon verkligen tror att det här ska ha något slags positiv effekt?

Det finns mycket kunskap om vad som bygger starka team, och övningar man kan göra för att stärka dem. I min erfarenhet finns det flera saker som kan samverka för att bygga ett starkt team, och den som varit med om det minns det ofta för livet:

• Känslan av tillit och förtroende, att min grupp står bakom mig, och att jag vill hjälpa oss att lyckas
• Känslan av att samlas kring en uppgift, ett varumärke, en produkt, en tjänst vi är stolta över och är med om att utforma
• Upplevelsen av att lösa ett svårt problem tillsammans, mot alla odds
• Ett synligt och närvarande ledarskap, som stöttar oss, och hjälper oss att lösa konflikter, motsättningar, svåra problem och hjälper mig att växa som individ i gruppen

Det här kräver förmåga till empati, förståelse för hur människor samverkar och gruppdynamik, och att våga ställa krav på sina medarbetare, men också hjälpa dem att leva upp till kraven. På mina utbildningar för agila ledare och ScrumMasters går vi igenom många av nyckelfaktorerna för att bygga agila, självledande team, men också hur de kan hotas av olika faktorer såväl inom som utanför gruppen. Och ja, historien om t-shirt teambuilding brukar dyka upp förr eller senare.

Kultur först – tröjor sedan

Jag måste avsluta med att berätta om ett tillfälle där – mot alla odds – tröjor faktiskt fyllde en funktion. En tidigare arbetsgivare hade i samband med en företagsfest köpt in tröjor till personalen som delades ut i en mindre ceremoni. Detta var riktiga, dyra hockeytröjor, där numret på varje tröja motsvarade anställningsnumret, och man fick alltså gå fram och hämta tröjan med ”sitt” nummer, i rätt storlek. Jag var tämligen nyanställd och kände mig invigd i en större gemenskap när jag gick hem på kvällen.

På den här arbetsplatsen fanns en stark kultur av gemenskap. Anställda och konsulter uppmuntrades att dela med sig av sin kunskap, och samarbete var en nyckel till framgång. Även om det förekom motsättningar och konflikter var vi rörande överens om att vi skulle bygga grymma saker för våra kunder. Det var också här jag kom att införa agila arbetssätt för första gången, eftersom miljön inbjöd till det. Arbetet med de fantastiska människorna och produkterna var en upplevelse som gjorde ett livslångt intryck på mig, och jag strävar alltid att försöka återskapa den känslan och arbetsmiljön i varje uppdrag jag gjort i mitt senare liv som konsult.

Tröjorna då? De kom efter att kulturen var etablerad, inte som ett försök att skapa den. Det var inte uttalat att de skulle bäras vid några tillfällen, men så fort det var fredagsöl eller andra tillställningar var det inte ovanligt att folk dök upp i tröjorna, och VD och bolagets grundare hade ofta på sig den när det var fest. Den symboliserade ett varumärke vi var stolta över, och som vi ville arbeta tillsammans för att utveckla, inte något vi hade blivit påtvingade.

Tröjan från min första historia hade jag på mig en gång, och jag vet inte längre var jag har den (eller om jag har den). Den sista tröjan jag berättade om hänger fortfarande i mitt arbetsrum, detta trots att jag bytt jobb och arbetat med många andra företag sedan dess. Och skillnaden mellan äkta kontra påklistrad teambuilding är påtaglig.

Äkta vara kostar, men ger resultat. Allt annat bara kostar.

/Mikael