Historiskt ledarskap

IMG_5237Efter ett besök nyligen på ett av mina favoritantikvariat (Alfa) i Stockholm kom jag hem med flera biografier. Även om världen i stort rör sig framåt med oförminskad takt, verkar vi människor förändras i långsammare takt, och därför är det ofta intressant och nyttigt att lära sig av historien och se vilka slutsatser man kan dra i nutid. När det gäller samspelet mellan människor finns mycket intressant att hämta ur tidigare forskning och upplevelser som är relevant än idag, något som är viktigt att komma ihåg när trender kring samarbete och ledarskap skiftar. Jag upplever själv att mitt ledarskap har formats av allt tidigare ledarskap jag utsatts för, både bra och dåliga upplevelser, och att göra en syntes av denna ström av upplevelser och omsätta dem till hur jag själv agerar känns mer och mer som en livsresa.

Den första boken jag nu hunnit läsa ut kanske inte är den mest inspirerande ur ett ledarperspektiv, men den var inte mindre spännande för det! ”The Final Days” skrevs av Woodward/Bernstein, mer kända som journalisterna som avslöjade Watergateskandalen och den möjligen mer kända boken ”All the President’s Men” som också blev film. Den här boken skildrar istället, genom öppenhjärtiga intervjuer med tidigare stabsmedlemmar, tiden från avslöjandet fram till dess Nixon lämnade posten som USA:s president. Det är spännande, stundtals nästan ångestfylld läsning, som på ett starkt sätt skildrar hur ett obegripligt ”misstag” (snarare: dumhet) raderar allt annat som uppnåtts, ur eftervärldens omdöme. Åtminstone för mig var det överraskande att läsa om Nixons utrikespolitik, med bl.a. den första resan till Kina, och hur han initierade en period av mer upptinade relationer med dåvarande Sovjetunionen och trevande samtal om en värld med radikalt färre massförstörelsevapen. Det var också intressant att förstå att Nixon i stort verkar ha varit en mycket introvert president, som föredrog att dra slutsatser utifrån rapporter och arbeta ostört framför att ständigt träffa människor. Detta bidrog säkerligen till viss del till en del minst sagt dåliga beslut, men jag kan ändå inte låta bli att undra om det ens skulle vara möjligt att vara en mer introvert president i USA idag?

Hur ditt ledarskap än yttrar sig, befäste denna bok min tes om att man behöver omge sig med duktiga människor som kan och törs utmana och analysera dina tankar och idéer. Även om du är ytterst ansvarig för beslut som tas, behöver de ske i samråd med människor som ser alternativen och förutsättningarna ur flera olika synvinklar, som tänker annorlunda än dig, och som törs säga emot när du kommer med en dålig idé. Samma människor – kanske är det ditt eller dina agila team – samarbetar sedan i den valda lösningen eftersom de också fullt ut förstår varför beslutet tagits, tagit del i det, och kan stå bakom det, även om det kanske i slutänden inte blev precis så som de själva ville.

/Mikael